Familje besvär så det stiger mig upp om öronen
Ibland blir jag så trött på släkten och familjen man har. Att vuxna folk ska bete sig som 5-åringar, att de ska ta någons parti när de inte vet något om en situation, att de ska behöva bli sura för små bagateller.. Har alltid tyckt jag växt upp i en bra och hälsosam familj och släkt. Men på sista tiden har jag börjat ifrågasätta vad jag tycker. Det är inte okej att bete sig som 5 år om man är över 40! Heller inte okej att bli sur för något som har råkat bli bestämt av slumpen.
Den ene personen jag pratar om verkar ha problem med sig själv. Han är sur för jämt, aldrig går något som han vill och alltid ska vi alla lida för detta. Han tycker själv alltid att det är så jäkla synd om honom! Men gissa vad; du har fan bara dig själv att skylla! Ska man vara så jäkla negativ så kommer du fan också leva negativt i resten av ditt liv!
Och så fort han har blivit sur så resonerar han som ett barn på 5 år. Han ska tetas med alla som är mindre än han själv, han ska straffas genom förbud och nej-sägande till alla. Kan inte han ha det bra, så ska ingen annan det heller.. Så kan man summera honom. Och detta är en vuxen man jag pratar om?! Jag kan själv inte tro mina öron ibland när det gäller honom. Han chockar ständigt mig med sitt beteende..
Sen har jag en annan person i släkten som beter sig ganska löjligt. Hon är sur på en person i min familj för ett "missförstånd", så därför ska hon vara sur på alla andra i min familj också. Det ska gå ut över oss barn när vi inte har med saken att göra..? Jag förstår inte hur hon tänker? Men nä.. hon är helt klart besvikna på oss alla, när det inte alls angår oss.. Och personen som det i så fall angår, personen hon är mest sur på, har inte alls gjort något fel i mina ögon!
Och på grund av dessa beteende från dessa två otroligt löjliga personer så har de 'enligt min åsikt' förstört en del. De har sårat, snart brukat upp sina chanser att visa sig vuxna och mer eller mindre förstört en persons viktiga dag.
Jag älskar er båda väldigt mycket. Men jag tål inte hur ni handlar i situationer. Jag hade förstått om ni bara var barn. Men nu är ni inte det. Ni har barn. Det är två vitt skilda saker. Så snälla ni! Väx till er och gör det rätta..
Den ene personen jag pratar om verkar ha problem med sig själv. Han är sur för jämt, aldrig går något som han vill och alltid ska vi alla lida för detta. Han tycker själv alltid att det är så jäkla synd om honom! Men gissa vad; du har fan bara dig själv att skylla! Ska man vara så jäkla negativ så kommer du fan också leva negativt i resten av ditt liv!
Och så fort han har blivit sur så resonerar han som ett barn på 5 år. Han ska tetas med alla som är mindre än han själv, han ska straffas genom förbud och nej-sägande till alla. Kan inte han ha det bra, så ska ingen annan det heller.. Så kan man summera honom. Och detta är en vuxen man jag pratar om?! Jag kan själv inte tro mina öron ibland när det gäller honom. Han chockar ständigt mig med sitt beteende..
Sen har jag en annan person i släkten som beter sig ganska löjligt. Hon är sur på en person i min familj för ett "missförstånd", så därför ska hon vara sur på alla andra i min familj också. Det ska gå ut över oss barn när vi inte har med saken att göra..? Jag förstår inte hur hon tänker? Men nä.. hon är helt klart besvikna på oss alla, när det inte alls angår oss.. Och personen som det i så fall angår, personen hon är mest sur på, har inte alls gjort något fel i mina ögon!
Och på grund av dessa beteende från dessa två otroligt löjliga personer så har de 'enligt min åsikt' förstört en del. De har sårat, snart brukat upp sina chanser att visa sig vuxna och mer eller mindre förstört en persons viktiga dag.
Jag älskar er båda väldigt mycket. Men jag tål inte hur ni handlar i situationer. Jag hade förstått om ni bara var barn. Men nu är ni inte det. Ni har barn. Det är två vitt skilda saker. Så snälla ni! Väx till er och gör det rätta..
Kommentarer
Trackback
